Det här med att lägga sig..
Jag är ju oftast ensam på kvällarna. Minst 4 av 7 kvällar är jag ensam. Pojken lägger jag kl19 och efter det har jag egentid :) den spenderas på diverse olika sätt bl.a. i soffan framför tvn, städandes, pluggandes, framför datorn m.m.
Jag följer en hel del serier, jag är lite av en tv-slav, så de flesta kvällar avslutas framför tvn ibland framför datorn.
Så kmr ju den där tröttheten smygandes och då tänker jag "nu går jag och lägger mig". Vi har tv i sovrummet också så är serierna inte slut när jag lägger mig kan jag ju se klart på dem i sängen :)
Det är ju bara den där lilla detaljen då att jag ALLTID kommer på massa grejer som måste göras innan jag kan lägga mig, grejer som ska plockas bort så inte pojken får tag i dem på morgonen, diskmaskinen kanske behöver plockas ur och massa annat som måste städas. Detta leder typ alltid till att jag lägger mig tidigast kl23 även om jag vart dödstrött under dagen och tänkt "ikväll blir det sängen direkt när pojken somnat!!" Men nej tidigast 23 jämt!
Idag tog det 2h(!) efter att jag blev trött och tänkte lägga mig tills jag väl ligger här nu. Idag var jag 'tvungen' att: röja i pojkens rum (man vill ju inte trampa på vassa leksaker mitt i natten), bära ut tvättställningen från sovrummet, sätta i nya lakan i sängen, dra fram massa leksaker m.m som legat under soffan, ställa iordning alla skor i hallen m.m m.m
Jag blir så trött på mig själv! Även om det är jävligt gött att vakna till ett hem som inte är helt kaotiskt så är det ju inte så j*vla kul att vara en sengångare hela dagen heller..
